HIV och nya influensan (H1N1)
Lars Hagberg är professor på Infektionskliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.
Är risken för svår influensasjukdom större för HIV-smittade än för övriga i samhället? Den frågan har aktualiserats i samband med årets ”svininfluensa-pandemi” och HIV positiva har klassats som riskgrupp när det gäller listan för prioritet till vaccination.
Äldre mindre studier och fallrapporter från slutet av 80-talet har angett svårare och längre sjukdomsförlopp hos aids patienter. Man har också sett en något ökad risk för behov av intensivvård hos HIV-positiva med influensa jämfört med normalpopulationen vid epidemier på senare år.
Data från den aktuella "pandemin" har hittills inte gett indikationer på att HIV-smitta är en signifikant riskfaktor. Däremot är fetma med BMI över 35 överrepresenterat vid intensivvård och död i den nya influensan, vilket tidigare inte uppmärksammats vid vanlig säsongsinfluensa. I studier från både Frankrike, Spanien och USA finns övervikt högt på listan bland bakomliggande faktorer. Som vid tidigare influensautbrott är kronisk hjärt lungsjukdom och graviditet också betydande risk för svår sjukdom och död. Naturligtvis innebär fetma förutom rent mekanisk påverkan på lungkapaciteten i liggande också högre co-morbiditet i metabola sjukdomar och hjärt-lungsjukdomar.
Sannolikt är immunförsvaret tillräckligt bra i vår ofta välbehandlade HIV-population för att undvika svår influensa. Hos aids-patienter och patienter där CD4 cellerna är extremt låga borde risken för svår sjukdom och långvariga symtom öka betydligt, men antalet individer med grav immunbrist är så liten nuförtiden att det inte syns i statistiken. Denna patientgrupp svarar dessutom dåligt på vaccin.
Ytterligare en möjlighet är att immunbristen vid HIV medför att infl uensapneumonit inte utvecklas, ex får aldrig aids patienter CMV-pneumonit. Däremot är det väl känt att risken för bakteriella pneumonier som komplikation till influensa ökar hos HIV-patienter med sänkt immunförsvar.
D-vitaminbrist kan också spela roll för sjukdomens svårighetsgrad. Det kanske inte var en tillfällighet att Spanska sjukan hade högst mortalitet i Norrland (ca 30 % i Arvidsjaur jämfört med ca 2 % i södra Sverige). De flesta invandrare med mörk hudfärg och utan D-vitaminsubstitution har mer eller mindre D-vitaminbrist. HIV infektionen i sig och vissa antiretrovirala läkemedel har också visats påverka D-vitaminhalten i negativ riktning.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis har inte HIV statistiskt lyst fram som någon betydande riskfaktor vid den aktuella nya H1N1 influensan, men eftersom hiv fi nns med på prioriteringslistan har det varit en chans för patienterna att få förtur i vaccinationskön, vilket förhoppningsvis de fl esta har utnyttjat. För aids-patienter och de med dåligt immunförsvar är tidig behandling med ex oseltamivir ytterligare en möjlighet att mildra förloppet.
