Fråga om Atopisk Allergi
Jennie (35) har lätt allergi mot bl.a timotej m.fl grässorter, pollen, damm och mögel: Jag har aldrig reagerat på pälsdjur. Jag vill otroligt gärna skaffa en liten katt (Devon rex - de har krullig päls som inte fäller) men undrar om jag har stor risk att utveckla allergi även mot katt? Är det bättre för mig att skaffa hund? Jag vet att katt anses mer allergiframkallande än hund. Jag har längtat hela mitt liv efter husdjur och vill så väldigt gärna kunna ha det hemma, men är samtidigt orolig att jag ska bli allergisk. Går det att säga om risken är större för mig? Min mamma är kattallergiker.
SVAR LÄKARFORUMs Specialistpanel
Professor Olle Zetterström svarar kort: Ja risken är klart större. Jag förmodar att Du inte tidigare träffat så mycket kattallergen om nu din mor har allergi mot katt. Andra allergen som Du mött har du ju fått antikroppar mot.
Docent Jan Hed utreder: Vi är alla utsatta för en naturlig exponering av pollen, kvalster och olika djurepitel, dvs det vi kallar allergener vid atopisk allergi. De av oss, ca 30%, som bildar s.k IgE-antikroppar mot dessa allergener benämner vi atopiker. Det är dessa IgE-antikroppar som därefter kan ge upphov till atopisk allergi i form av hösnuva eller astma.
Benägenhet att bilda IgE-antikroppar är en kvantitativ egenskap. Det finns alltså individer med låg benägenhet och de med hög. Att utveckla IgE-antikroppar mot flera olika allergener är ett uttryck för högre atopibenägenhet men man måste alltid ta hänsyn till vilken miljö man lever i och hur mycket av allergenen som finns där.
I det aktuella fallet föreligger en polysensibilisering mot gräs, damm (kvalster) och mögel vilket är ett uttryck för hög atopibenägenhet. Även om atopibenägenheten brukar minska med åldern måste man i detta fall bedöma det som en hög risk att en kattallergi utvecklas om en katt kommer in i hemmet. Det är däremot lite oklart vilken typ av allergibesvär som föreligger. Om astmaliknande besvär föreligger bör man ta större hänsyn till risken då kattallergen är myket små och deponeras i nedre luftvägarna utan att alltid ge tydliga symtom från nässlemhinnan.
Dialogdeltagares Svar till "Jennie"
Bland svararna är en allmän uppfattnig att detta är en vanlig fråga, som man stöter på dagligen!
NEJ
Gholam Alimohammadi, Uppsala: Anamnestisk hög IgE-nivå med stark hereditär risk för kattallergi, sannolikt även för annan djurpälsallergi, alltså inget ”fribrev” för hund; behov av desensitisering. Närheten till djur får säkerställas med kortison, ev adrenalininjektion v.b mot allvarliga andnings-system-reaktioner.
Jack Bergen, Karlskrona: Trist! Men NEJ, dvs du skall iinte ha katt.
Elias Caramichalis, Eskilstuna: Är du allergisk mot pollen, damm, timotej m.m har du lättare än någon annan att utveckla allergi för något annat också. Så skaffa dig inga husdjur
Kerstin Ekwall, Fagersta och Corfitz Grönvall, Kungsbacka: Avstå från både katt och hund samt andra pälsdjur. Skaffa inte katt, helst inte heller hund.
Thore Gustavsson, Luleå: Avstå från pälsdjur av alla slag. Misstanke om atopisk allergi föreligger med tanke på moderns allergi. Förutom allergi kan även astma utvecklas.
Johnny Johansson, Trollhättan: Jag skulle avråda. Du är allergisk (har anlaget) men blir allergisk med symtom om du utsätter dig för exv hund eller katt.
Eva Juhasz, Stockholm (Hörsel; Har anamnestiskt starkt belägg för att även få allergi mot katt. Jag skulle avråda.
Sven Magnander, Helsingborg: Avstå från tilltänkt husdjursinköp! Möjligen sköldpadda eller akvariefiskar...
Inga Malcus, Malmö: Ja, risken är större om man redan utvecklat en IgE-medierad allergi. Avstå helt!
Arne Orrling, Eslöv: Gör det inte !!! Man behöver inte skaffa fler problem än man redan har.
Claes von Segebaden, Färjestaden: Du bör tyvärr ej skaffa pälsdjur. Även om du inte är pälsdjursallergiker kan din allergi förvärras.
Elizabeth Sherpa, Norsborg: Avråder från att skaffa katt. Katt med päls + damm kan utveckla allergi. Man kan få problem med att göra sig av med djur senare...
Dan Åkesson, Gislaved: Avstå husdjur!
Nej med ”psykologisk reservation”
Olof Kalm, Lund: Jag skulle nog avråda från pälsdjur om det psykologiskt är möjligt.
Laszlo Maroti, Jönköping: Om mamman finns i hushållet är svaret definitivt nej. Det kan bli problem även annars vid umgänge med modern. Helst skulle jag avråda, men livskvaliteten är viktig att ta hänsyn till.
Ev efter test och förebyggande åtgärder: Hyposens, pricktest, RAST etc
Jan Akke Kumlien, Stockholm: yvärr är risken stor. Ev skulle hyposens kunna prövas.
Sven Ekesrydh, HolmsundRisk för kattallergi = ja. Tveksamt för dig att skaffa katt. Då du är 35 år kan man ha visst stöd av RAST eller Pricktest.
Kastrerad katt?
Helene Björngren, Malmö: Risken för allergiutveckling är ganska stor. Om man absolut vill ha katt är kastrerad katt minst riskabel. Det är hudprotein man reagerar för.
Lånedjur först
Björn Häggmark, Stockholm: Dammallergi är oftast en form av pälsdjursallergi. Trots detta kan jag tänka mig att du testar en lånekatt en tid för att se om det fungerar, eftersom du ej reagerat på pälsdjur tidigare.
Bitte Kjölhede, Täby: Låna djur först.
Karel Pavek, Uppsala: På försök: låna en ”sommarhund”
Ulrika Thorp, Västra Frölunda (AM): Skaffa inte katt. Låna ett husdjur, när husse och matte åker på semester!
Värt ett försök med vissa reservationer
Jan Jacobson, Kista: Risk att du blir allergisk mot pälsdjur och speciellt katt, liksom din mamma. Vissa hundraser är mindre allergiframkallande än andra. Vill du ändå ha hund eller katt, så skaffa dig en. Ofta klarar man en uppkommen hund- eller kattallergi med kortisonspray, ev kombinerat med visst ”miljötänkande”. Räcker inte det kan man med s.k desensibilisering befrias från sin hund- eller kattfobi.
Carin Grönlund, Kristianstad: Skaffa en katt – det ger så mycken glädje. Men, hur ont det än gör, försäkra dig om någon som kan ta över katten om du blir allergisk.
Christer Arfwidson, Lund: Föreslagen kattras bör förhoppningsvis gå bra. Det är värt ett försök.
Ola Solberger, Västerås: a)Skaffa katt utan undersökning! b) Vid ”oro”= pricktest; c) ev RAST. Jag avvaktar (”väpnad expektans”)
Övriga frågor och synpunkter
Thore Gustavsson, Luleå: Är utredning av lungor/luftvägar indicerad för att utesluta ev astma?
Björn Häggmark, Stockholm: Värdet av att vara stenhårt avvisande mot en katt torde väl vara mycket begränsat i detta fall, jämfört med den psykologiska vinsten?
Jan Jacobson, Kista: Eget patientfall - 55-årig kvinna med ordentlig allergi för grässorter, pollen, damm och pälsdjur, har nu skaffat sig en liten dvärgschnauzer som sover med henne i sängen. Hon har hittills klarat sig med 1 st polaramin prol. t.n. och sommartid. Är det inte dags för desensibilisering åtminstone mot hund eller bör man pröva kortisonspray först?
Eva Juhasz, Stockholm: Korthårig tax kanske?
Bitte Kjölhede, Täby: Är det inte bäst att låna djur? Eller avstå?
Sven Magnander, Helsingborg: Man kan väl aldrig ge garanti att atopiker kan utöka ämnen som vederbörande kan bli allergisk mot efter exposition?
Inga Malcus, Malmö: Nya rön avseende djur i hemmet??
Karel Pavek, Uppsala: Ökad sannolikhet för utvidgad allergi?
Ola Solberger, Västerås: a) Phadiatop? Nja?? b) IgE? c) Pricktest jämfört med RAST?
Ulrika Thorp, Västra Frölunda: Finns hyposens i praktiken inom snar framtid? När används den nu?
KONSENSUS eller State of the art Professor Olle Zetterström vill gärna instämma i rekommendationen att inte skaffa husdjur. Det finns erfarenheter och studier av vad som händer om man har kvar sitt husdjur trots att det föreligger allergi och astma. Det verkar som om behovet av inhalationssteroider är åtminstone fördubblat och ändå ser man inte sällan en påverkan på lungfunktionen.
Om Jennie skaffar katt bör man regelbundet kolla lungfunktionen och kanske också NO i utandningsluft för att få ett begrepp om en allergisk bronkiell inflammation utvecklas.
Det brukar ju ta en viss tid att utveckla sensibilisering och sjukdom och med tiden har man också ofta blivit så förtjust och fäst vid sitt husdjur att det blir svårt att göra sig av med det.
Docent Jan Hed sammanfattar: Det finns uppenbart en bred samsyn inom läkargruppen att man utifrån en strikt medicinsk bedömning egentligen borde rekommendera patienten att inte skaffa katt. Detta stämmer också med den mer vetenskapliga teoretiska bild som finns dokumenterad.
Ett antal frågeställningar kommer dock upp från läkargruppen som ett uttryck för viljan att på något sätt hitta en möjlighet att tillmötesgå patientens önskan. Man anser att det kan vara en psykosocial vinst för patienten.
Man har tidigare undersökt om det finns större skillnader mellan olika hundraser avseende hur potent allergenet är. Det verkar finnas skillnader men detta anses inte i praktiken ha något större betydelse. I USA diskuterades tidigare en hel del en strategi att mer regelbundet bada katten för att minska risken. Den mer aktuella uppfattningen är att vad som händer med patienten är beroende på hur nära man lever med sitt husdjur och vilken benägenhet man har för att bli sensibiliserad samt vilket kliniskt reaktionsmönster man har. ”Farligheten” med kattallergen är främst att det är mycket svårt att städa bort i miljön och ger få tidiga symtom då allergenet är så litet och passerar ner i bronkerna direkt.
I flera av svaren finns förslag att göra en test med att låna katt, försöka ett tag eller att ta antihistamin till natten. Strategin behöver inte vara helt fel. Däremot måste man vara medveten om den teoretiska bakgrunden att en subklinisk inflammation kan byggas upp under en lång tid innan de kliniska symtomen kommer. Det är detta man brukar kalla Isbergseffekten, dvs att varken patienten eller doktorn ser vad som håller på att ske innan de kliniska besvären debuterar. Då kan det vara för sent och man har etablerad en klinisk allergi mot katt.
Det första steget i denna process är sensibiliseringen. Därför borde, teoretiskt sett, det första man skall göra, om patienten bestämmer sig för att skaffa katt, att regelbundet under en tid göra en blodtest (RAST) för katt. Om en sensibilisering sker får man tänka till igen. Om man ger antihistamin för lätta besvär måste man vara medveten om att antihistamin tar bort symtomen men hindrar inte den fortsatta uppbyggnaden av inflammationen i vävnaden så den processen fortgår. Om patienten dessutom har en benägenhet för bronkiell hyperreaktivitet finns också risken att en sensibilisering resulterat i en fortsatt uppbyggnad av inflammationen i bronkslemhinnan och debut av en mer klinisk astma.
Kritiska frågor – om man gör ett försök med att ha katt – är därför ett följa en eventuell sensibilisering mot katt och kliniskt ha kontroll om bronkiell hyperreaktivitet föreligger eller ej.
