Synpunkter från kolleger om Osteoporos
ORGANISATION
Roland Levin, Överum: Olle Svenssons brev handlar i huvudsak om sekundärprevention: att tidigt upptäcka osteoporos. Större tyngdpunkt borde dock, i det långa perspektivet, läggas på primärprevention, t.ex att ge det uppväxande och medelålders släktet starkare både ben och muskler genom fysisk aktivitet, att även läkare deltar i diskussion om mer skolgymnastik, stöd till idrott, regelbunden träning, minskad rökning mm. Dvs enligt SBU-rapporten p.2 + 3: ”riskfaktorer” och ”fallprevention”. Vad ingår i att ”stödja aktiviteter i WHO:s anda”? Vilka kommer att formulera ”rationella vårdprogram”? Vilka antas skola genomföra dessa?
Olle S. skriver att ”allm. kostråd är… gratis, men hjälper inte osteoporosvården”!
Jag har en annan åsikt. Vad ska man då med förebyggande åtgärder till? Varför agera i WHO:s anda? När det inte hjälper osteoporosvården?
Jag ser istället ett klart samband mellan förebyggande åtgärder, inkl kostråd och en framtida minskad belastning på osteoporos-vården. Det kan ta tid och kanske är Olle S. inte i tjänst då, men nästa generation ortopeder – och även medborgare – kommer att ha glädje därav.
Wojciech Ganowiak, Linköping: Man borde utöka samarbete mellan primärvården, geriatriken och ortopedi i frågan om utredning och behandling av osteoporos. Vilken roll ska endokrin-kliniken ha? Vem ska ha ansvar att utföra bentäthetsmätning? Osteoporospatienter ramlar mellan stolarna.
Anders Rahmqvist, Falun: Olle Svensson skriver att ”vi behöver kraftsamla och organisera vården”. Det är säkert riktigt men hur åstadkommer vi det? Huvudansvaret för osteoporos åläggs primärvården tillsammans med en mängd andra uppgifter. Det märkliga är att primärvården inte får utökade resurser för att kunna ta ansvar och sköta dessa uppgifter på ett bra sätt. I flera landsting hotar istället nedskärningar i primärvården trots intentionerna i nationella handlingsplanen. Hur går detta ihop? Svar: det går inte ihop!
Kristina Wikman-Lundbom, Kungälv: Är verkligen fler mätningar det första? Riskfaktorer och klinik och behandling känns som det viktigaste. Lägga pengar på fler mätare tror jag ej på. Ut med mer information om behovet av fysisk aktivitet hos 30-40 åringar. Precis som du säger – mjölk hit eller dit och ändra livsstil och börja motionera vid 70 år. Det är ej där vi minskar lidandet. Mätningar bör göras på dem med riskfaktorer utan fraktur i större omfattning än på dem som redan har fraktur.
BENTÄTHETSMÄTNING
Lotta Tillander, Mölndal: Bör bentäthetsmätning ingå som del i de hälsoundersökningar som görs. I så fall från vilken ålder, riktat mot vissa grupper? Ex postmenopausala kvinnor? Rökare? Suspekt malabsorbtion? Etc
Överläkare Sten Larsson, Ängelholm: Varför benmäta efter fragilitetsfraktur hos kvinna i utsatt ålder? = Hur många behöver inte osteoporosbehandlas?
Alf Nordmark, Boden: Rekommenderad metod vid bentäthetsmätning?! Vilka bör man kontrollera och hur ofta? Varför bentäthetsröntga riskgrupper när dom ändå skall ha profylax?
Dennis Bjur, Umeå: Vad finns för validerad screening-apparatur för bentäthetsmätningar förutom helkroppsmätningsapparatur? Kan dessa lämpa sig för primärvård/företagshälsovård?
Christoffer Haking, Djursholm: Är det nödvändigt att göra bentäthetsmätning på en patient som redan på slätröntgen har osteopeni eller osteoporos? Osteopeni kräver kanske mer utredning? Vilka bör utredas? Om endast rökare och inga frakturer men t.ex ryggont! Hur många riskfaktorer krävs för en bentäthetsmätning?
Sven Magnander, Helsingborg: Hej och tack för synpunkterna om osteoporos. Enligt min uppfattning är en orsak till att tillståndet är underdiagnostiserat den stora bristen på bentäthetsmätare. Jag menar i detta sammanhang helkropps-dexa. Ultraljudsmätare för hälben finns förvisso här och där men dess värde i osteoporos-diagnostik har hittills ej övertygat mig. Har jag fel?!
Kjell Larsson, Piteå: Hälbensmätarnas status? Kan vi lita på dem?
Otto Slätis, Norrtälje: Angående behovet att mäta bentäthet: vilken typ av mätning måste till för att ge tillförlitlighet? Hur mycket glädje har man av vanlig slätröntgen t.ex av columna?
CANCERRISK
Jonel Bucur, Höör: Risken för bröstcancer efter en längre tids behandling har understrukits på senare tid. Finns också en sådan risk vid raloxifenbehandling?
MEDICINERING
Kjell Larsson, Piteå, och Ann Granvik, Höganäs: Är det nya Forsteo enbart att betrakta som ett specialistpreparat (än så länge?)
Otto Slätis, Norrtälje: Östrogen har nyligen avskrivits som behandling vid osteoporos. Hur är situationen gällande anabola steroider? Har de någon plats ex.vis kombinerat med Calcium, D-vitamin och bisfosfonater?
Jan Norén, Sala: Vilka preparat? A-vitamin? D-vitamin?
Suzanne Söderman, Kil: Vad anser Du att man bör behandla en 88-årig man med? Han har nyligen påbörjat Prednisolon-behandling pga PMR. Är i övrigt väsentligen frisk. Räcker det med Ca++ + D-vitamin eller ska man gå in med t.ex Fosamax på en gång?
Thomas Ehn, Hudksvall: Hur stor kalciumdos till Fosamax-behandlad patient?
Hanna Lundmark, Vårbergs sjukhem Skärholmen: Alltid samma problem på sjukhem, när personalen ej klarar att ge fosfonater enligt ordination minst ½ tabl före frukost + annan medicinering. Vad göra?
Eva Tjörnebo, Nyköping: Är det skillnad mellan fosfonaterna på marknaden? Är det alltid en fördel med veckodos ur medicinsk synvinkel?
HJÄLPMEDEL
Överläkare Annika Kragh Ekstam, Kristianstad: Hur får man ökad profylaktisk behandling till äldre – äldre (80+) sköra patienter på äldreboenden att få genomslag? Alltfler fall och frakturer pga bristande kognitiva funktioner, somatiska handikapp osv. Genomslag av höftskydd, utveckla bekvämare och användbara produkter – hur stimulera? Som geriatriker har jag inte större tilltro till bisfosfonater i denna åldersgrupp. Varken NNT eller övrig dokumentation talar för positiva effekter för denna patientkategori.
Lena Johansson, Örby: Nyttan av höftskyddsbyxor till en patientgrupp som ofta faller (t.ex demenspatienter) är klart visad i flera studier. Varför är dessa byxor inte kostnadsfritt hjälpmedel? En hög hälsoekonomisk vinst skulle nog inte vara svår att påvisa. Kostnad och frakturprofylax torde vara bättre än medicinering för denna grupp.
