Halvera benskörheten
Osteoporosdialogens forumvärd professor Olle Svensson, Ortopedkliniken, Norrlands Universitetssjukhus i Umeå, ingick som vetenskaplig granskare i arbetet med den ambitiösa SBU-rapporten om osteoporos som kom ut hösten 2003.
I sin invitation 2004 i denna den fortsatta Dialogen om Osteoporos hävdade han att ny kunskap om osteoporos sannolikt skulle kunna förebygga varannan fragilitetsfraktur om den bara tillämpades. Vidare hävdade han att vi behöver kraftsamla och organisera vården för att uppnå detta mål. Nu fortsätter han Dialogen om Osteoporos med dessa sammanfattande kommentarer till kunskapsläget utifrån SBU-rapporten - Osteoporos – prevention, diagnostik och behandling. Välkommen att "Kontakta oss" ovan, kommentera, fråga vidare och diskutera.
Snabb Bedömning och Utredning av osteoporos
Vi behöver ökad medvetenhet om benhälsa hos alla; en attitydförändring som endast kan uppnås genom en uthållig kampanj. Vi har genom idogt upplysningsarbete de facto lyckats minska rökningen till hälften bland vuxna, och även kraftigt minskat antalet amputationer hos diabetiker — det är inte mindre angeläget eller enklare att halvera benskörheten. SBU-rapporten om osteoporos innehåller mycket kunskap som det är dags att omsätta i praktisk handling!
- Rapporten visar på bredden och djupet av ny kunskap om osteoporos och osteoporosfraktureratt och att möjligheterna är bättre än på 1990-talet att systematiskt och kostnadseffektivt förebygga och behandla osteoporos.
Effektiv behandling är varken krånglig eller särskilt dyr. Man har också kartlagt riskfaktorer för att välja ut de patienter som har störst nytta av behandling. Det finns därmed praktiska möjligheter att avvärja framtida skörhetsfrakturer, men för detta krävs att de nya vetenskapliga rönen avspeglas i vardagsrutinerna på sjukvårdsinrättningar och i svenska folkets beteende. Sjukvården kan numera utan stora extra resurser proaktivt bedöma, utreda och behandla riskpatienter (inkl. livsstilsrådgivning) och på så vis bidra till en bättre benhälsa. Primärvården träffar merparten av riskpatienterna i olika faser av livet, och har därmed möjligheten att informera och motivera i förebyggande syfte.
Fragilitetsfrakturer
Fragilitetsfrakturer är en av de stora folksjukdomarna. Och eftersom medelåldern ständigt höjs kommer antalet frakturer att öka i framtiden. Man vet att många fragilitetsfrakturer ger en sänkning av den hälsorelaterade livskvalitén i paritet med stroke.
- Osteoporos är bara en av flera riskfaktorer för fraktur. Därför har bentäthetsmätning en begränsad förmåga att förutsäga höftfraktur hos personer med i övrigt liten frakturrisk. Övriga viktiga riskfaktorer, som är påverkbara, är fysisk inaktivitet, låg kroppsvikt, rökning och annat missbruk, fallbenägenhet, nedsatt syn, låg solexponering och kortisonbehandling.
Fysisk aktivitet har en positiv effekt på bentätheten i alla åldrar, särskilt bland barn och ungdom. Ökat intag av kalcium tycks öka bentätheten hos barn och tonåringar men effekten på den slutliga benmassan är otillräckligt undersökt.
Kalcium och D-vitamin ger en minskad risk för höftfrakturer och andra frakturer utom kotfrakturer hos äldre. Bisfosfonatpreparaten alendronat och risedronat har visats minska antalet frakturer, framför allt kotfrakturer, hos kvinnor efter menopaus och med osteoporos.
- Följande åtgärder minskar antalet fall hos äldre: individuellt anpassad muskelstyrke- och balansträning, åtgärder mot fallrisker i hemmet, kombination av träning och modifiering av fallrisker inklusive nedtrappning av medicinering. Dessutom förefaller höftskydd minska risken för höftfraktur efter fall hos äldre i särskilt boende.
Patienter med osteoporosfraktur är en underbehandlad grupp vad avser läkemedelsbehandling och andra åtgärder för att förebygga nya frakturer. Diagnosen osteoporos finns sällan med vare sig vid in- eller utskrivning av höftfrakturpatienter.
Riskfaktorer enl SBU-rapporten: Osteoporos – prevention, diagnostik och behandling
Icke påverkbara riskfaktorer
- Hög ålder
- Tidigare fraktur
- Kvinnligt kön
- Menopausålder (tidig = < 45 år)
- Ärftlighet
- Etnicitet
- Kroppslängd
Påverkbara riskfaktorer
- Fysisk inaktivitet
- Låg vikt/lågt BMI
- Kortisonbehandling
- Låg bentäthet
- Fallbenägenhet
- Tobaksrökning
- Alkoholkonsumtion
- Låg solexponering
- Nedsatt syn
Sekundärprofylax
Ur en ortopeds synvinkel är den sekundära profylaxen viktigast. Nyckelfrågan är: Hur förhindra att patienten får en till fraktur? Eftersom man vet att bentrabeklarnas struktur irreversibelt förstörs vid avancerad osteoporos, och att detta dramatiskt försämrar hållfastheten, så är en tidig diagnostik och behandling mycket angelägen.
Som SBU framhåller är patienterna med fragilitetsfrakturer en svag och eftersatt grupp. Utvecklingen går nu mot att man inriktar sig på den framtida frakturrisken. WHO kommer snart ut med algoritmer för att uppskatta 10-årsrisken för nya frakturer. På kort sikt är det angeläget att satsa resurser på två grupper:
- För det första de patienter som kommer till akuten med fragilitetsfraktur—en möjlig definition är exempelvis en patient över 50 år som ådragit sig en fraktur till följd av fall i samma plan eller lindrigare våld.
- För det andra, patienter med kotkompressioner. Dessa patienter ses främst i primärvården och har inte alltid akuta smärtor till följd av trauma. En diagnostisk riktlinje kan vara att mäta längden och relatera den till den maximala längden i tidig vuxen ålder. En sänkning på fyra cm eller mer talar starkt för strukturella kotkompressioner.
Frakturkedjor
För att minska antalet frakturer måste vi agera på flera nivåer och skapa osteoporosteam, och säkerställa fungerande frakturkedjor i samarbete mellan primär- och sjukhusvård där många olika vårdprofessioner deltar: Erfarenheter från framgångriska frakturkedjeprojekt visar att sköterskor och sjukgymnaster ofta har nyckelroller!
Välkommen att invända, ställa frågor och utbyta erfarenheter och förslag!
Olle Svensson, professor och forumvärd Dialogen om Osteoporos
