Räkna med benhälsa - beräkna risk för osteoporos

En individs bentäthet beror normalt på den maximala benmassan i 30-årsåldern (PBM = Peak Bone Mass) och den åldersrelaterade benförlusten (primär osteoporos) på någon procent per år därefter - hos kvinnor accelererad i samband med menopausen, dvs totalt 40-60% benförlust vid 80 års ålder. Hos män ses en motsvarande, men jämnare, benförlust orsakad av sjunkande hormonnivåer. Efter 65 års ålder är benförlusten ”könsjämlik”.

Förutom ålder, kön och ärftlighet beror benhälsa på livsstilsfaktorer, som förklarar merparten av frakturerna. Därmed bekräftas betydelsen av att barn och ungdomars livsstil skall resultera i största möjliga PBM. Summan av de faktorer som stimulerar nybildningen av benvävnad (t.ex. regelbunden motion, kalcium och D-vitamin) eller faktorer som påskyndar nedbrytningen (t.ex. rökning, lågt kalciumintag) används i vår riskkalkylator för att uppskatta risken för osteoporos resp. fraktur.

Sammantaget kan patogenesen för frakturer vid primär osteoporos beskrivas som: Låg PBM – postmenopausal benförlust – åldersrelaterad benförlust – riskfaktorer = låg benmassa / benkvalitet + fall = fraktur.

Frakturrisken ökar således beroende på antal riskfaktorer och ålder. Ingen absolut "score" kan anges för de olika riskfaktorerna. Men ju fler desto större risk. De starkaste riskfaktorerna är hög ålder, kvinnligt kön, glukokortikoider >3 månader och icke-traumatiska frakturer kombinerat med uppmätt ospeopeni/osteoporos.

Dialogen om Osteoporos har skapat en algoritm, där tabellerna 1+2 indikerar om patienten har låg, modest eller hög risk för osteopeni/osteoporos. I tabell 3 uppskattas frakturrisken hos redan bensköra. Med algoritmens hjälp kan du dels uppskatta huruvida utredning/bentäthetsmätning och behandling behövs, dels vilka åtgärder som krävs för att minska frakturrisken. Bentäthetsmätning behöver normalt inte göras hos de äldsta med etablerad osteoporos, dvs de som redan haft en eller flera lågenergifrakturer.

Tabell 1. Risk för låg maximal benmassa?
(Avser individens förhållanden före 30 års ålder.)

Inaktiv livsstil
Rökning
Lågt intag mejeriprodukter
Gluten eller laktosintolerans
Vissa sjukdomar (reumatism, mag-tarmsjukdom, hormonstörningar)
Bantning, ätstörningar
Hormonrubbningar (mensuppehåll)
Läkemedel (fr.a. glukokortikoider, epileptika, sköldkörtelhormon)

Tabell 2. Risk för osteoporos hos medelålders och äldre?
(Avser individens förhållanden fram till dags dato.)

Ålder <50 år, 50-60 år, 60-70 år, >70 år
Kön: Man  Kvinna
Heredititet
Icke-traumatisk fraktur (>50år)
Glukokortikoider (> 3 mån)
Längdminskning (> 3 cm >45 år)
Viktpendling (+/- 10 kg > 25 år)
Viktminskning (>10 kg >45 år)
Inaktiv livsstil (motion < 2 tim/vecka)
Rökning
Hög alkoholkonsumtion
Lågt intag mejeriprod. (kalcium< 1000 mg)
Vistas sällan utomhus
Ej kalcium + Vitamin D-tillskott (>65 år)
Lång och slank (BMI < 22, < 55 kg)
Tidig menopaus (< 45 år)
Ej hormonsubstitution vid och efter menopaus
Reumatisk sjukdom
Mag-tarmsjukdom
Hormonsjukdom
Gluten eller laktosintolerans.
Behandling med epileptika el. sköldkörtelhormon
Längre sjukhusvistelse (immobilisering)

Tabell 3 Risk för frakturer hos patienter med osteoporos?

Tidigare lågenergifraktur
Lång
Slank/mager (BMI < 22, < 55 kg)
Fysisk inaktivitet
Nedsatt rörlighet, balans, yrsel
Nedsatt muskelstyrka
Ökad fallbenägenhet (> 1 fall senaste 12 mån)
Tobaksrökning
Sederande läkemedel
Alkoholkonsumtion
Låg solexponering
Nedsatt syn
Ej fallsäkrad hemmiljö
Ej halksäkrad utomhus

Avslutande kommentarer

För att förebygga primär osteoporos i medelåldern är det viktigt med regelbunden utomhusmotion som stimulerar nybildning av ben och att kroppen har tillräckligt med kalcium och D-vitamin genom kost eller tillskott. D-vitaminmetabolismen försämras med åren, även vid normal kosthållning.

Faktorn ”hormonsubstitution” i tabell 2 kräver en egen kommentar. Under åren kring menopausen drabbas kvinnor av accelererad benförlust. Östrogen har visat sig ha primärpreventiv effekt när det gäller förlust av benmassa. Östrogenbehandling i kombination med gestagen har primärpreventiv effekt för höftfrakturer och andra skörhetsfrakturer. Flera studier pekar i samma riktning - kontinuerlig östrogenbehandling kan bevara benmassan kring menopausen.

Efter det uppmärksammade "stoppet" 2002 efter den amerikanska studien Women’s Health Initiative (WHI) med 16 608 kvinnor som fick östrogen + gestagen är ingenting längre sig likt när det gäller hormonsubstitution vid och efter klimakteriet. Att denna kombinationsbehandling visade sig ge ökad risk för bröstcancer och tromboembolism förtar inte den positiva effekten av minskad benförlust som tidigare behandlade kvinnor redan har fått.

Urban Carlström
Redaktör

Källor:

Information från Läkemedelsverket 2004;2 

SBU-rapporten: Osteoporos – prevention, diagnostik och behandling, 2004

Apotekets råd om benskörhet, Apoteket febr 2004

Apoteket: Tillhör du riskgruppen? www.apoteket.se 2005-01-20

Riksföreningen för Osteoporotiker www.osteoporos.org/riskgruppstest.htm 2005-01-25.

Mellström D, Osteoporos, primär www.internetmedicin.se 2003-09-12

Brot C, Jensen LB, Sorensen OH. Bone mass and risk factors for bone loss in perimenopausal Danish women. J Intern Med. 1997; 242(6):505-11 

Falkenbach A. Körperliche Belastung, Ernährung und Sonnenexposition zur Prävention der Osteoporose. Forschende Komplementärmedizin und Klassische Naturheitkunde. 2001; 4(vol 8):196-204