Stefan Arver svarar på läsarfågor
När har man testosteronbrist? Är det utifrån klininska kriterier eller ett blodprov, ett s testosteron, och när går man in med testosteronsubstitution av män? Är diagnosen och behandling relaterad till ålder? Erling Pedersen, Tibro
Definitionen av hypogonadism bygger på mätnng av testosteron och symtom som kan sammanhänga med lågt testosteron. Detta betyder alltså att det inte räcker med att mäta testosteron, det måste också finnas någon typ av symtom eller tecken på bristande testosteroneffekt.
Vad är det som gör att en person har mer eller mindre DHT (dihydrotestosteron)? Har det något med testosteronet att göra? Exempelvis höga halter av testosteron ger öka halter av DHT, har det en koppling? Tack på förhand! Johan Johansson
DHT-nivån styrs av konvertering av testosteron i specifika vävnader som hud, accessoriska könskörtlar (ssk prostata), bitestiklar och även i viss mån i vissa delar av hjärnan. Det finns en viss korrelation mellan cirkulerande DHT nivåer och testosteron men eftersom det är konvertering i specifika vävnader som styr konverteringsgraden beror det i hög grad på aktiviteten av det enzym som konverterar testosteron (5-alfa reduktas) och metaboliseringen av DHT i dessa vävnader som påverkar hur mycket som läcker ut i blod. Om man behandlar med testosteron kan konverteringsgraden variera beroende på vilken typ av administrationssätt som används. Till exempel ger behandling med oralt testosteron (Understor, Testocaps) höga nivåer av DHT medan injektion och transdermala system ger nivåer som överenstämmer med normala nivåer. Appliceras gel på skrotum får man dock höga cirkulerande nivåer av DHT pga riklig konvertering av 5 alfa-reductas i skrotalhud.Om man vid upprepad observation av testosteronbrist kan göra en huvuddosering och därefter underhållsdosering, t. ex testogel en månad och därefter en vecka per månad? Finns det någon riskfaktor för biverkningar (prostata, håravfall etc.) i och med att testosteronnivåerna förmodligen kommer att hoppa lite upp och ner vid denna typ av dosering? Claus Ekström
Testosteron är ett hormon som normalt produceras kontiuerligt av testiklarna (5–10 mg/dag). Vid behandling av testosteronbrist är målet att imitera den normala situationen, dvs. en daglig tillförsel av 5–10 mg för att upprätthålla normala serumnivåer av testosteron. Någon anledning att använda intermittent dosering finns inte vare sig ur effekt- eller biverkningsrisk. Resultatet blir underbehandling vilket givetvis inte är bra. Man kan till och med råka ut för en situation där man förvärrar bristen om man använder intermittent dosering. Vid använding av gel når man steady state snabbt, inom en vecka vilket är en fördel.
Hur påverkar testosteronbehandlingen blodsockernivån? Hur går det att kombinera cortisonbehandling (t.ex hos reumatiker) med testosteronbehandling p.g.a hypogonadism. Georg Keresztesi, Ekerö
Testosteron tycks hos män med metabolt syndrom och eller typ 2 diabetes ha en blodsockersänkande effekt vilket inte sällan leder till att man kan behöva reducera diabetesbehandlingen. Samma sak gäller sannolikt även män med typ 1 diabetes och övervikt. Hos friska personer ses ingen blodsockersänkning (dvs ingen hypoglykemirisk). Testosteronbehandling är indicerat vid cortisonbehandling om det föreligger en hypogonadism. Testosteronbehandling kan då ha särskilt värde då det motverkar de katabola effekterna av cortikosteroider.
