Varför är det så viktigt att skilja Överaktiv Blåsa (ÖAB) från ansträngningsinkontinens (AUI)?

Jo, helt enkelt därför att dessa är de vanligaste typerna av urininkontinens (UI) och för att Överaktiv Blåsa (ÖAB) och ansträngningsutlöst inkontinens (AUI) behandlas på olika sätt. För ÖAB finns snabb lindring att få, vanligen med läkemedel och blåsträning, men detta fungerar inte på AUI. Här följer en kort redogörelse, som hjälper dig att skilja tillstånden åt. Redogörelsen avslutas med en praktisk checklista och en referenslista.

Enligt expertisen i International Continence Society (ICS) definieras urininkontinens som "besvär av någon typ av ofrivillig urinavgång" (2002)

Därefter delas UI vanligen in i subkategorierna ÖAB, AUI och blandformer. Prevalensen är enligt en amerikansk studie (Stewart WF et al. World J Urol 2003; 20: 327-36) högst för ÖAB (40%), följt av blandinkontinens (ÖAB + AUI) med 31% och därefter AUI (23%).

Även en fjärde typ, överrinningsinkontinens (eng. overflow), brukar finna med i subklassificeringen. Som namnet antyder handlar det om att blåsan antingen läcker urin när den är fylld (owerflow) eller läcker urin oavsett fyllnadsgrad. Överrinning är vanligast hos män med prostataförstoring, men förekommer även vid neurologiskt betingad UI samt diabetes hos båda könen.

Kännetecken för subtyperna ÖAB och AUI

ÖAB innebär störning av blåsans fyllnad och/eller tömning. Störningen kan uppkomma av olika orsaker och kännetecknas av frekventa miktioner, trängningar och/eller trängningsinkontinens.

Trängningsinkontinens (ÖAB) drabbar både kvinnor och män, hos yngre och medelålders är det vanligare hos kvinnor men i högre åldrar utjämnas skillnaden. Täta trängningar (även om inte blåsan är helt fylld) är som namnet anger kardinalsymtom. Trängning (eng. urge) definieras av ICS som "en besvärande upplevelse av ett plötsligt, svåravledbart behov att tömma blåsan". Om personen läcker eller tömmer urinblåsan innan man har hunnit till toaletten på dagen eller natten betecknas det som "våt ÖAB", annars som "torr ÖAB".

Våt ÖAB är nästan 4 gånger vanligare än torr ÖAB (Milsom I et al 2001), där män oftare klarar sig utan inkontinens. Naturligtvis försämras också livskvaliteten mer vid våt ÖAB än vid torr, och dessutom mer än vid AUI (Coyne KS et al. BJU Int 2003; 92:731-5).

Täta urintömningar dagtid definieras som att de drabbade behöver kissa kanske 10-15 gånger om dagen mot normalt 4-8 gånger om dagen, även om dygnsmängden urin är normal. Detta betyder att blåsan ofta töms trots liten urinmängd. Eftersom blåsan behöver töjas ut för att behålla sin maximala volym kan täta tömningar leda till krympande blåsvolym vilket också kan öka behovet av nattliga turer till toaletten. En ond cirkel!

Därför är blåsträning, ofta kombinerad med läkemedelsbehandling, är en viktig och effektiv behandlingsform vid ÖAB. Även bäckenbottenmuskulaturträning kan ingå. Genom att under blåsträning i ökande grad motstå trängningarna bryts mönstret med täta toalettbesök, som beror både på trängningar och på att patienten kissar "för säkerhets skull". Därmed bryts ett invant mönster (beteendeterapi) samtidigt som blåsan tänjs ut till normal kapacitet (fysikalisk terapi). Blåsträning brukar ge effekt på några veckor.

Ansträngningsinkontinens (AUI) som ibland även benämns "stressinkontinens", vilket torde bero på en felöversättning från engelskans stress, dvs (kroppslig) påfrestning, innebär att man lätt kissar på sig utan förvarning (trängning) i samband med ansträngning, t ex vid motion, lyft, skratt, hosta, dvs sådana fysiska aktiviteter som ökar buktrycket över uretras maximala stängningstryck vilket ger urinläckage. Därför torde termen ansträngnings (utlöst) inkontinens (AUI) fungera bättre i vardagskliniken. Denna typ av UI drabbar nästan bara kvinnor och prostataresekterade män.

Vid AUI är behandlingen inte riktad mot trängningar utan i första hand mot uretras bristande funktion, som ofta beror på skador eller degeneration av stödjevävnader och bäckenbottenmuskulatur. Dessa förändringar anses bero på graviditet, förlossning eller endokrinopati efter klimakteriet. Knipövningar, som behöver minst några månader för att ge full effekt, är här vanligaste behandling. Kirurgi om inte träning hjälper. Det har visat sig svårt att få fram effektiva och vältolererade läkemedel mot AUI. Ett nytt antidepressivt läkemedel (duloxetin) som godkändes för behandling av AUI 2004 innebär ett behandlingsalternativ till kvinnor med måttlig/svår AUI och bör om möjligt kombineras med aktiv bäckenbottenträning (FASS).

CHECKLISTA ÖAB eller AUI

Här kan du snabbt och enkelt kontrollera de vanligaste skillnaderna mellan ÖAB och AUI (ej geriatrisk UI):

Symtom

ÖAB

AUI

Man (ej prostatism)

Ja

Nej

Trängningar

Ja

Nej

Nocturi

Ja

Nej

Frekventa miktioner (>8/d) 

Ja

Nej

Hinner till toaletten 

Nej

 Ja 

Stor läckagevolym (blåsan tömmer sig helt)

Ja

Nej

Läckage vid ansträngning

Läckage vi trängning

Nej


Ja

Ja


Nej

Källor
1) Behandling av urininkontinens (SBU-rapport 143), Stockholm, 2000.
2) Milsom I, Abrams P, Cardozo L et al. How widespread are the symptoms of an overactive bladder and how many are they managed? A population based prevalence study. Br J Urol Int 2001;87:760-6.
3) Abrams P, Andersson K-e, Wein Al. Överaktiv blåsa i nytt ljus. Sparre Lifespan, Stockholm 2004.
4) Nordstrand LM. Myter och fakta om överaktiv blåsa. Pfizer 2004