Inkontinens hos äldre kvinnor
- vad säger specialisten?

”Polyfarmaci är som bekant ett stort problem hos de äldre patienterna. Det förutsätter att man vet vad man gör, att man tänker på eventuella interaktioner, och att patienten visar god tolerans.”

Det säger Ulf G H Malmsten, överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, som har lång erfarenhet av geriatrik och vård av äldre. Efter en vetenskaplig konferens om inkontinens fick Svar Läkardialog tillfälle att ställa några frågor om inkontinens hos äldre.

Det är väl känt att urininkontinens (UI) ökar risken för sjukhemsinläggning och att en majoritet av de sjukhemsboende är inkontinenta. I Sverige är vårdkostnaden för urininkontinens 4–5 miljarder per år enligt SBU. Det som erbjuds är till stor del blöjor. Är detta optimalt? Vad tycker Du?

Kanske siffran 4–5 miljarder är något låg. Alldeles riktigt är det väl känt att inkontinens är en viktig orsak till beslut om institutionalisering av våra äldre medmänniskor. Det är vanligt med nedre urinvägssymtom och ofrivilligt läckage och det är vanligare hos patienter på sjukhem än hos dem som bor hemma.

För en tid sedan basunerades det ut att sju patienter av tio på sjukhem har blöjor. Detta kan tolkas på två sätt; är det enbart blöjor som erbjuds, eller är det så att blöjan är bästa hjälpmedlet?

Blöjor är del av behandlingen. Det är viktigt att välja rätt, vilket man gör utifrån patientens behov. Det är således mycket viktigt med miktionslista, vätskeintagslista samt blöjvägningstest. Väg droppskyddet före och efter användningen. Då kan man dimensionera skyddet så att det blir så bra som möjligt.

Varför geriatrik?

Att jag blev geriatriker kan bero på slumpen. Första vikariatet var på gamla Vasa Sjukhus i Göteborg. Jag trivdes med jobbet och arbetskamraterna. Viktigast var dock att jag trivdes med de gamla människorna. På den vägen är det.

Är äldre kvinnor verkligen i majoritet? I normala sociala sammanhang så är det männen som ständigt frågar efter toalett eller påstår sig ha problem. ”Man blir ju inte yngre!”

Det är vanligare med ofrivilligt läckage hos kvinnor än hos män. I de högre åldrarna blir det nästan lika vanligt hos män som hos kvinnor. Däremot är trängningsinkontinens vanligare hos män. Och det kan vara nog så besvärande.

Förstorad prostata orsakar besvär i urinvägarna, det vet vi, vilka är huvudorsakerna hos kvinnor?

Nedre urinvägssymtom är vanligare hos kvinnor. Orsakerna kan vara fl era: Anatomin, och infektioner till följd av senil atrofi i nedre urinvägarna. Hjärtproblem, nedsatt njurfunktion, samt icke att förglömma barnafödande som frestar på kroppens vävnader och muskler.

Hur hitta patienterna tidigt? Tidig upptäckt – bättre vård!

Man talar visserligen om ”dörrhandtagskonsultationer”. Jo doktorn, det var en sak till … Men tar inte doktorn upp problemet kan man inte räkna med att det upptäcks om det inte finns andra yttre tecken. Idealt är om vårdgivaren frågar om kontinensen.

Alla nya patienter på vår klinik får besvara 4 frågor:

1. Finns problem från nedre urinvägarna?
2. Finns ofrivilligt läckage av urin?
3. Behandlas du med kateter?
4. Varför — sedan hur länge?

Dessa screeningfrågor kan ställas mer allmänt. Då kan vi fånga fler riskpatienter. Problemet är att tiden inte alltid räcker till. Många gånger gäller kvantitet i stället för kvalitet. Kvalitet kostar tid, det är stora krav på genomströmning och hög omsättning. Kort sagt; många patienter per dag och då hinns kanske inte alla önskvärda frågor alltid med. Måhända är frågeformulär bättre, ett formulär som patienten fyller i före inträdet i sjukvårdens salonger.

De farmakologiska egenskaperna hos de antikolinergika som används vid inkontinens uppges skilja sig något. Hur ser Du på det?

Förvisso är läkemedlen olika, och förvisso har de olika affinitet till muskarina receptorer på olika ställen i kroppen. Men vi människor ser också olika ut i våra urinblåsor och vi är behäftade med varierande grad av permeabilitet i blodhjärnbarriären. Mitt råd är att lära sig ett preparat väl och om det av någon anledning krånglar, ha ett annat i reserv.

Är det verkligen bra att ge 80–90 åringar antikolinergika?

Polyfarmaci är som bekant ett stort problem hos de äldre patienterna. Svaret är därför både ja och nej. Det förutsätter att man vet vad man gör, att man tänker på eventuella interaktioner, och att patienten visar god tolerans. Börja med låg dos, gå långsamt uppåt i dos med ett preparat som man känner sig trygg med. Utöver farmakologisk terapi kan man, om möjligt, tänka på blås- och toaletträning.

Vilken betydelse har livsföringen? Folk dricker mycket öl och kaffe!

Vid nokturi (red. Ofrivillig urinavgång nattetid) bör konsumtionen av kaffe, te och öl under kvällstid naturligtvis omprövas. Men det måste vara patientens val! Nämnda drycker har inte alldeles säkert med överaktiv blåsa att göra. Överaktiv blåsa är för en del en diffus diagnos? Diagnosen har funnits i mer än 10 år och de viktigaste symtomen är trängningar. I begreppet överaktiv blåsa kan det förekomma ofrivilligt urinläckage och det är vanligt med nokturi.

Svar på läsarkommentarer

Äldre på institution måste få lov att tömma regelbundet enligt schema.
Uroterapeut Gitte Könnves i Helsingborg

Doktor Ulf G H Malmsten svarar: Om de inte själva kan förfl ytta sig till eller från toalett, exv. p.g.a. demens sjukdom, stroke e.d. tycker jag man bör förfara så. De bör alltså med jämna intervall hjälpas till WC eller få stöd med lämpligt hjälpmedel (avledande) – och inte bara få blöja.

Distriktsläkare tror jag har ”lättast” att fånga urininkontinens genom aktiv anamnes upptagning, ev. i samarbete med distriktssköterska.
Dr Zofi a Doweyko-Jurkowska i Karlshamn

Doktor Ulf G H Malmsten svarar: Patienten kan lämpligen först besöka distriktssköterska.

Frågeformulär: om aktuella problem, hur länge de varat, övriga sjukdomar (t.ex. hjärt-kärl-sjkd, stroke, demens m.m.), tidigare operationer (fr.a. i buk, bäcken, CNS), läkemedel, kostvanor (mycket kaffe ellet tea till kvällen?). Dessutom ”FFF” dvs. patientens förväntningar föreställningar och farhågor. Blodtryck mäts, provtagning sker (urinsticka, P-glykos). Distriktssköterskan instruerar om miktionslista, och eventuellt blöjtest. Därefter läkarbesök, om möjligt tillsammans med distriktssköterskan.