Svar på läsarfrågor
Docent Martin Stjernquist och Ulf G H Malmsten besvarar läsarfrågor.
Finns erfarenhet av kombinationsbehandling med flera samtidiga antikolinerga läkemedel, t.ex. tolterodin och darifenacin vid behov (tillfälligt) när förstärkt effekt önskas, t.ex. inför en resa? Uroterapeut Annika Ståhlberg, Skövde
Docent Martin Stjernquist svarar:
Den här frågan dyker upp ibland men svaret är nej. Polyfarmaci med antikolinergika bör undvikas. Däremot kan man ibland dosera ETT antikolinergikum över rekommenderad maxdos i Fass.
Hur är det med ”underaktiv blåsa”?
Dr Owe Rawling, Göteborg
Doktor Ulf G H Malmsten svarar:
Om man vid studium av korrekt förd miktionslista (”frequency-volume chart”), där patient fullgott medverkar, finner få miktioner per dag, kanske bara 3–4.
Hur många gånger man går till toaletten är förstås mycket varierande. De flesta går nog 5-6-8-10 gånger per dag och är friska. Det är ju undantagen, de sjuka, som det är vår uppgift att upptäcka.
Jag tycker man alltid bör analysera urin med avseende på protein, glykos, erythrocyter (”redia-sticka”), bakterier (”Nitrit test”). Här är också mätning av residual urinvolym samt enkel flödesmätning viktiga att utföra. Den förra mätningen sker lämpligen med ultraljud (”Bladder Scan”), den andra enklast genom att patienten mäter dels sin kastade volym, dels den tid det behövs för att kasta denna volym (armbandsurets sekundvisare). Man kan då få genomsnittligt flöde i ml/s.
Resultaten kan ge svar på några frågor: Låg produktion av urin (renal svikt)? Långsamt flöde – avflödeshinder (”LUTS” med tömningssymtom orsakade av BPE/BPE, annat hinder i urethra) eller svag kontraktion hos detrusor (diabetes mellitus med neuropathi, annan neuro-musculär sjukdom)?
Finner man här ingen lösning på problemet, kan man remittera patienten till urolog eller uro-gynekolog för vidare utredning med bl.a. urodynamiska undesökningar. Särskilt om patienten inte förnimmer ”normala” trängningar.
Det är förstås väsentligt att se hela människan. Den åtgärd jag vidtar måste vara bra för patienten. ”Boten skall inte vara värre än soten” och ”primum est non nocere” är två
”gamla” regler.
